En introduktion till Light Rock Fishing.
I denna artikel kommer jag försöka besvara frågorna vad LRF är, hur fisket går till och hur det har blivit så populärt i Japan, Storbritannien, länderna kring medelhavet och på senare tid även i delar av Skandinavien.
Vad är LRF
Kortfattat kan man säga att LRF är ultralätt fiske i havet, där det tidigare har varit norm att fiska med naturligt agn på långa avstånd har LRF-fiskarna riktat in sig på de arter som lever nära land och jagat dessa med lätt utrustning och konstgjorda beten. Jag har hört några olika berättelser om hur LRF skapades men om man tittar på de gemensamma nämnarna i dessa historier så verkar det vara som så att några japanska sportfiskare tröttnade på traditionellt fiske från klipporna i deras relativt utfiskade vatten och i stället skalade ner sin utrustning och började fiska efter mindre fiskar och började uppskatta tjusningen med att få många napp från flera olika arter i ett mer aktivt fiske än det traditionella havsfisket. Man koncentrerade sig i början på arter ur familjen Rockfish, därav namnet Light Rock Fishing. Japanerna, som verkar se betestillverkning som en ingenjörskonst, utvecklade några väldigt effektiva konstgjorda maskar och fiskimitationer och fisket spred sig snabbt i landet. Till Europa ska LRF ha kommit via några entusiaster på kanalöarna som ville förlänga fiskesäsongen och genom att lägga mycket pengar och tid importerade man utrustning och informationsmaterial från Japan som man sedan översatte. Efter det så verkar det ha spridit sig längst Englands kuster och fått fäste på ställen som Cornwall och Wales. Därifrån, nu när det fanns material på engelska, spred det sig till länderna kring medelhavet. Senaste steget i spridningen verkar vara Sverige och Norge, där fler och fler får upp ögonen för disciplinen och en hel del brittiska fiskeprofiler knutna till olika företag som tillverkar LRF utrustning har åkt till Norge för både promota och testa sina grejer.
För egen del fick jag upp ögonen för LRF när jag lämnade Västerviks skärgård för Västkusten och det kändes som jag helt fick börja om från början i mitt fiske. Jag ägnade mycket tid åt ultralätt jiggfiske efter abborre när det fisket började bli populärt i Sverige men när jag flyttade till Göteborg ville jag fiska i havet och började då lära mig hur bottenmete gick till, men jag hade inte så stor framgång och det var inte alls som jag var van vid. Genom en slump läste jag en brittisk artikel om LRF och gick med i en grupp på Facebook för fiskare i Plymouth. Från dessa källor kunde jag pussla ihop vilken utrustning man skulle ha och vilka metoder som fanns, men det svåra var att få tag på linor som var tunna nog och de japanska superbetena som alla i England pratade om fanns ingen stans på den svenska marknaden. Dock lyckades jag beställa hem grejer genom att kontakta en butik i Skottland och på ett av mina första försök fångade jag Makrill, Näbbgädda, Smörbult och någon liten torskfisk som eventuellt var kummel vid samma lilla brygga. Jag hade också ett par fantastiska fisken efter skrubbskädda där det var en fröjd att kämpa mot dem på lätt utrustning. Efter det var jag fast.
Metoder och utrustning
Jag tänker inte räkna upp en massa märken på spön och rullar, jag har inte testat många själv och mycket är ju personligt tycke och smak. Men ett standard LRF-spö brukar vara runt 7 fot och ha en kastvikt på 0,5-7 gram. En typisk LRF-rulle brukar vara en haspelrulle i storlek 1000 eller möjligen 2000 och som lina används en tunn flätlina, med brottstyrka på ca 2,5 kg eller en fluorocarbon med brottstyrka på cirka 2 kg. Väldigt tunna linor alltså. Väljer man att flätlina som huvudlina är det vanligt att ha en tafs av tunn fluorocarbon. Här fungerar inte tafsen som till exempel en tafs för gäddfiske där den är starkare än huvudlinan, den brukar i stället vara tunnare och har som funktion att slippa nötskador på flätlinan och fluorocarbon ska också vara svårare att se för fisken.
LRF har influerats av det amerikanske bass-fisket och det finns en uppsjö finess-metoder att välja på men de tre vanligaste metoderna är med ett jigghuvud, dropshot eller med en split-shot rig. Vikten på jigghuvudet brukar vara mellan 0,5-2 gram med en krokstorlek runt 6-8. Tyngre huvud med små krokar finns inom LRF sortimenten, vilket är bra de dagar det blåser en del. När det kommer till jiggar finns det otroligt mycket att välja på om man besöker en internationell butik med ett riktat LRF-utbud men det som verkligen sticker ut är maskimitationen Power Isome. Detta bete är otroligt effektivt på alla tänkbara arter och ska man bara ha ett enda bete är detta det självklara valet.
När det gäller dropshot används en vanlig dropshot rig men tyngden i botten brukar vara på 5-7 gram och oftast använd en krok av Aberdeenmodell i storlek 6. Till skillnad mot riktat dropshot fiske efter abborre så är det vanligt att inom LRF fiska med dropshot rakt ner framför dina fötter, vid en brygga eller stenpir.
En split-shot rigg är en enkel historia, en krok i storlek 6-8 och några centimeter upp på linan sätts ett blyhagel på 1-2 gram. Denna rigg kan du släppa rakt ner, kast ut en bit eller låta falla ner mellan stenar och bland tångruskor i hopp om att hitta något spännande som lever där. Det går även att fiska extremt långsamt med den om det är bra botten, bara låta den släpa över botten i en väldigt långsam hemtagning med många pauser.
Vad kan man fånga då?
På den frågan skulle jag nog vilja säga allt. Power Isome är så effektiv att du kan fånga i stort sätt alla arter som lever i söt, bräckt och salt vatten. Jag vet att det har fångats arter såsom sutare, löja, guldfisk och ruda på små jiggar och Isome, men vanligast är att fisket bedrivs i havet, från klippor och kanske ännu oftare i hamnar, från pirar och bryggor. Här är arter som makrill, skrubbskädda, snultror, torsk, smörbult, näbbgädda och gråsej vanliga fångster. Även om man inte bryr sig om storleken på fisken inom LRF så går det att fånga riktigt stora fiskar så man måste vara beredd på att det går att få fina torskar på ett par meter vatten precis vid dina fötter. Struktur såsom pirar och bryggor lockar väldigt mycket fisk till sig.
Jag tror att det är detta som är tjusningen med LRF, du kommer att få väldigt mycket hugg och du kommer landa en hel del fisk, ofta på ställen du inte tänkte dig att det skulle finnas fisk. Och med ett väldigt lätt spö så kommer en liten gråsej eller till och med en snultra att ge den där härliga böjen i spöt som är anledningen till att vi fiskar till att börja med.
Community
Om detta verkar vara någon som ni vill veta mer om så rekommenderar jag er att gå med i Facebookgruppen Light Rock Fishing Sverige eller kolla in min blogg om LRF på Fisheco.se.
Av: Mattias Isaksson
