Vintrig artjakt på Gullmarsfjorden | Fiskeprofessorn

Här hittar vi mängder av intressanta arter. Fjorden är ett slags signum för olika gyltor, klorocka och den udda fiskarten paddtorsk. EL-GE:s fiskeprofessor förklarar lite närmare…

Text & Foto: Patrik Tjörnmark

Gullmarsfjorden eller Gullmarn som den kallas i folkmun är en välbesökt fjord. Inte minst bland landets artjägare/specimenhunters. Varje år fjorden är istäckt är det folkfest. Vackra högtrycksdagar kan flera hundra fiskare vistas på isen. Många har med sig släde eller pulka med allt från egen mat till kompletta utrustningar med sig ut. Sill- och makrillfisket (jo, här finns en makrill även vintertid) är mäkta omtyckt.

Många tar med sig hela familjen ut. Likaså fiskar många efter vitling och sandskädda som finns i främst mindre format men på sina platser lite större. På senare år lockar fjorden dit sportfiskare som gärna reser långväga i sin eviga jakt på nya fiskeplatser och chansen att fånga nya spännande arter. Fiskarter som berggylta, blågylta paddtorsk samt klorocka är oftast huvudmålet för specimenfiskaren. Det är just kring dessa fyra arter vi ska rikta våra blickar mot.


Hanen av randig sjökock.

Blå- och berggylta

Berggyltan tillsammans med blågyltan har liksom blivit något av Gullmarns signum. Två arter som drar otroligt bra för sin storlek. Hanen av blågylta ser ut som hämtad direkt från tropikerna. Grymt vacker fiskart. Båda arterna blir allt lättare att fånga desto längre fram på vårkanten du fiskar. Men så var det här med det svenska klimatet som verkar gå i cykler, även om man tar med den omtalade växthuseffekten i beräkning. Våren är som regel varmare och då är det naturligt behagligare att fiska från isen. En av anledningarna att landets artjägare, specimenhunters, eller vad du vill kalla gruppen som inriktat fiskar och försöker fånga en så stor som möjligt efter en utsedd art återvänder till just Gullmarn är dess rikedom på vissa arter. Arter som lockar till sportfiske från isen när Kung Bore gjort entré på Västkustens breddgrader.

Båda dessa gyltor ansågs för ett antal år sedan vara svårfångade vintertid. Detta stämmer absolut inte. Från isen, särskilt desto närmare våren närmar sig i mars kan du göra storfångster som sätter mungiporna i positivt läge. För gyltor är det fart i. Drar så det stundtals viner i rullen! Då är ismetet en guldkantad metod för att narra dessa exklusiva fiskar. Metoden är enklast möjliga. En eller två upphängare, en tyngd i botten som består av ett vanligt sänke eller kanske ännu hellre en blänkande skeddrag med en utformning som gör att själva draget inte svänger ut allt för mycket i sidled när du matar ut lina, såvida du inte enbart är ute efter klorocka.

Berggylta - en av Gullmarns signum.

Paddtorsk

Paddtorsken är en minst sagt egendomlig fiskart. Ser mest ut som ett förvuxet brunt grodyngel. Paddtorsken lever direkt vid hård botten och simmar ogärna någon längre sträcka från sin håla eller gömma bland stenar. Det är alltså under dessa förutsättningar du ska leta efter denna mystiska lilla art. Nära branta klippväggar är områden värda att söka paddtorsken tillsammans med gyltorna på. Titta efter strukturen vid land, ofta följer den ner en bit i vattnet. Ligger det stenblock i olika dimensioner rasat vid land ser som regel botten likadan ut en bit ut. Gullmarsfjorden är med andra ord skräddarsydd för just denna art. Det är ju här merparten av alla registrerade storfiskar kommer ifrån, så även det svenska rekordet. För paddtorsken är inte direkt någon lätt fiskart att pricka av. Men i Gullmarn har du stor chans, bara du ger det lite tid.

Leta gärna lite djupare i januari, runt 15-25 meter för att desto närmare våren kommer söka dig ännu närmare land. En 5-10 meter ut från klippväggen är ibland rätt medicin. Använd gärna en räkneverksrulle om du inte använder ett ekolod från isen. Då har du någorlunda koll på djupet. I mars månad fångas merparten mellan 10-15 meter. Ett tackel som ligger helt stilla ger sällan bra resultat. Ett enkelt knep som lockar fram paddtorsk till din agnade krok är att du med jämna mellanrum dunkar sänket/draget mot botten. Just det! Precis som med havskatten. Denna enkla metod ger oftast mer fisk på kroken.

Ett bra tackel som levererar är ett där upphängartafsen är 1-2 cm kortare, eller lika lång som tafslinan som är knuten i sänket. Runt 25 cm brukar vara lagom. Paddtorsken lämnar som sagt ogärna sin håla eller gömställe frivilligt. Men fiskar du på detta sätt fångar du förr eller senare en art som inte är en i mängden. Sedan kan det alltid ifrågasättas om paddtorsken är lik just en padda? Nej, fisken i sammanhanget är allt bra trevligare att både se, röra och framför allt - fiska efter… Den går inte heller att förväxla med någon annan art.

Patrik Tjörnmark paddtorsk 370 gram.

Klorockan

Det är inte bara att åka till Skredsvik och vandra ut i Gullmarsvik. Vitlingar i mängder gör förvisso ofta fisket händelserikt, men vill man fånga en specifik art kan andra arter än den tänkta bli en smärre plåga. Ett tips är att fiska in mot skymningen. Då avtar generellt huggen från vitling och klorockan kan mer i fred lukta sig till din agnade krok. Generellt är det en fråga om långsamma napp. Ofta böjer sig bara spöt i en båge som sedan står och smågungar i den positionen. Ser ganska suspekt ut.

Ett enkelt tackel som fungerar

Prova ett enkelt glidbomstackel på cirka 1.2 m med 2 stycken Gamakatsu LS5013F långskaftade krokar i storlek 1/0 med en lyspärla på första kroken innan bommen (Sakuma 21 cm) och ren krok på sista. I stället för sänke kan du använda dig av en (modell Svenskepirk) som seglar iväg en bit från centrum av hålet. Då fiskar du av en större yta och kan sträcka tacklet när det landat på botten genom ett litet lyft på några sekunder. Agna med kokt skalad räka (gärna förpackad i Surgifix), bläckfisk eller fisk som inte är fet typ sej,vitling etc.


Kokta räkstjärtar nätade med Surgifix.


Att välja rätt plats

Bra utgångsplatser till heta fiskeställen är strax innanför militärförläggningen i Gullmarsvik, Holma väster om Stora Bornö. Dessa två platser är relativt säkra när isen väl lagt sig. Men det gäller att se upp! För ingen is är säker att gå på. Speciellt inte när det rör sig om fruset saltvatten i kombination med strömmar. Undervattenströmmar som det ofta bildas gör isen stark på ett ställe – svag på ett annat.

Kolla gärna med den fiskande ortsbefolkningen, dessa har många gånger fullt med massa nyttiga tips vare sig det rör sig om isars förrädiska platser eller det för tillfället bättre fiskeområdet efter någon viss art (ofta sill). Leta som sagt där stenblock rasat ned i fjorden, där simmar säkert en och annan paddtorsk förutom ett gäng gyltor. Platser som har markant branta berg som stupar rätt ned i Gullmarn är värda att undersöka närmare. Andra fiskar du kan räkna med att fånga är massor av glyskoljor. Går du längre ut mot lite djupare vatten så hittar du ytterligare några andra arter. Givetvis beroende på var du väljer att fiska, och över vilken typ av botten. Det är stor skillnad på sten, sand och grus respektive lerbotten.

Vitling – ibland stor sådan, övervintrande makrill, mängder av sill som du ofta hittar strax utanför Skredsvik mot Holma till. Lerskädda, den eftertraktade klorockan, rötsimpa, randig sjökock hittar du här, så även guldlax. Ja, i Gullmarn vet du inte exakt vad du kommer att fånga om du väljer att fiska på olika områden och djup. Det är därför havsfiske många gånger är så pass intressant och framför allt beroendeframkallande. Förmodligen kommer du, eller också har du redan upptäckt detta! Liksom tjusningen med havsfisket. Även om det sker från egen skrylla med en ismetesläde eller pulka släpandes på isen.

Inne mot Saltkällan finns det potential på att fånga större lerskädda. Denna del av fjorden, en så att säga fjord i fjorden, kallas således Saltkällefjorden. Denna fjordtarm håller rätt botten på ett flertal ställen – lera, dessutom rätt djup för denna stormunnade plattfiskart: runt 30-50 meter vilket ofta den lite större lerskäddan favoriserar. En makrill- eller sillstrimla är en bra agn till denna stormunnade art som påminner lite om hälleflundra.


Klorocka 1100 gram

Räka förpackad i Surgifix

Gyltor är grymma på att snabbt roffa åt sig agnet. Räka är toppagn som sitter sådär på kroken. Simmar det dessutom små agntjuvar som stensnultra, vilket det ofta gör, i samma område är det till en fördel om du nätar fast räkstjärten med nätstrumpan Surgifix i storlek 0 som egentligen är till för fixering av bandage på ett finger (finns hos välsorterade handlare). Detta när är elastiskt och även helt suveränt när du nätar exempelvis köttet från blåmusslan. Själva den kokta räkan kan du här med fördel låta bli att skala och trä nätet med just skalet kvar. Då får

Isvett - titta in på: www.issakerhet.se

Vare sig det gäller någon gylta, paddtorsk eller lerskädda så rör det sig om fiskar som har relativt stor eller stor mun. Mindre enkelkrokar är alltså inget måste. Runt 4-1/0 fungerar ofta bra i kombination med 0,35 - 0,40 mm nylon eller fluorocarbon. Som huvudlina fungerar flätlina bäst. 0,18 - 0,20 mm fungerar bra då denna grovlek är hyfsat nötningstålig mot eventuella stenar beroende på hur långt du väljer att göra själva tacklet.

Kuriosa

Paddtorsk

Svenskt rekord: 0,603 kilo, fångad av Jacob Folin från Arboga den 4 juli 2017 i Fjällbackas skärgård.
Krav för Storfisknål: 0,3 kilo.
Heter på engelska: tadpole fish, där tadpole betyder grodyngel.
Heter på norska: paddetorsk
Heter på danska: sortvels
Latin: Raniceps raninus


Blågylta, där hanen kallas blåstråle, honan rödnäbba.

Svenskt rekord: 0,840 kilo, fångad av Stefan Blom från Nyköping den 21 september 1991 vid Marstrandsbergen.
Krav för Storfisknål: 0,55 kilo.
Heter på engelska: cuckoo wrasse
Heter på norska: blåstål, honan kallas rødnebb
Heter på danska: blåstak, honan kallas rødnæb
Latin: Labrus mixtus


Berggylta

Svenskt rekord: 2,320 kilo, fångad av Martin Karlsson från Göteborg den 26 juni 2016 i Gullmarsfjorden.
Krav för Storfisknål: 1,4 kilo.
Heter på engelska: ballan wrasse
Heter på norska och danska: berggylt
Latin: Labrus bergylta


Klorocka

Svenskt rekord: 2,460 kilo, fångad av Bo Hall den 29 augusti 1998 väst om Väderöarna.
Krav för storfisknål: 0,25 kilo
Heter på engelska: thorny skate
Heter på norska: kloskate
Heter på danska: tærbe
Latin: Amblyraja radiata

Tänk på att:

Torsk, kolja, bleka är fredad i Gullmarsfjorden året om, även för oss sportfiskare.

Läs mer här

Några platser i Gullmarn

Sämstad:
Är en av de första platserna havsisen lägger sig på. Populär plats som lockar många utövare. Därtill är där bra fiske redan från början. Ligger långt in i Gullmarn. Plattfisk, vitling, knot och torsk är de vanligaste arterna.

Skredsvik:
Heter Gullmarsvik när man tittar på sjökortet. Skredsvik är samhället som ligger en bit från själva viken som är en del av Gullmarn. Återigen ett välbesökt ställe som vanligtvis under vintern inte håller riktigt samma storlek på fisken. Bäst är oftast långt ut. Sommartid är det betydligt bättre längs kanterna. Plattfisk och vitling är vanligast här. Vårtid går det en och en annan havsöring längst in i viken där en liten å har sitt utflöde. Det är här merparten av klorockorna fångas.

Holma:
Det är här man stannar till när fisket sker mot Stora Bornö. Artrikt med bland annat fiskar som skrubb- och sandskädda, lerskädda, fin vitling, kolja, torsk, vitlinglyra, sill och makrill. Välbesökt fast det är dåligt med parkeringsmöjligheter vintertid vid Holma. Hit ut brukar normalt isen ha fått fäste, längre söderut mot Lysekilshållet gäller det att se upp.


Flat:
En plats med stora djup när land. Ligger det is här så är fisket klart intressant. Stor vitling, torsk, knot och den mer ovanliga klorockan fångas på denna plats.

Alsbäck:
Ganska lik Flat, men eftersom vi börjar närma oss utloppet mot Skagerack ligger det bara is här under stränga kyliga förhållanden. Här fångas allt från plattfisk, vitling, kolja nära land samt udda arter som randig sjökock.


Finnsbo/Skår:
Bra ismeteplats som lockar folk när isen bär, vilket definitivt inte är varje år. Speciellt bra mot färjeläget i Skår. Det var här koljafisket kulminerade mellan 1980-90talet. Stor vitling, torsk, havsöring, sill, makrill, kolja och ibland även havskatt som ligger och lurar bland stenblocken öster ut sett från färjans läge. Ligger isen här så är bara att passa på.

Tänk på säkerheten när isfisket sker på strömsatta ställen som till exempel Gullmarsfjorden.

(Titta gärna in på www.eniro.se gå in på kartor för att hitta lämplig färdväg.)

Visste du detta om Gullmarn:

• Gullmarsfjorden är Sveriges enda så kallad tröskelfjord med ett maxdjup på hela 118,6 meter. Fjorden är 25 km lång och mellan 1-3 km bred.
• Det effektiva tröskeldjupet är endast 42 meter. På grund av tröskeln motsvarar salthalten och temperaturen i bottenvattnet de förhållanden som råder på 200-300 meters djup utanför fjorden.
• Trålning efter nordhavsräka (Pandalus borealis) bedrevs i fjorden mellan 1902-1989. Idag är trålning förbjudet och sker enbart i forskningssyften med trålar som max är 10 meter breda och som inte släpar i botten.
• I augusti 2004 simmade en 8 meter lång vikval rätt in i Gullmarsfjorden. Vissa skrockfulla betraktare gissade direkt på ett sjöodjur.
• I september 2006 navigerade det in både två delfiner och en späckhuggare rätt in i Gullmarn. Jan Uddén vid Bohusläns Museum tillika SR Radio Västs naturexpert tror att händelserna har ett samband. Allt pekar på att det finns mycket fisk i området och att det här är kanske början på en ny sillperiod berättar Jan.
• Det hittades en död (förmodligen pga. stress) 2,3 meter lång vitfenad oceanhaj inne i Skredsvik den 2 november 2006. Vitfenade oceanhajar har flera gånger varit i sammanstötningar med människor, framför allt under andra världskriget då den kretsade kring torpedbåtar där besättningen hade hamnat i vattnet. Det mest kända exemplet är när besättningen på ångaren Novia Scotia hamnade i vattnet och decimerades från 1000 man till knappt 200.