Vem kunde ana att man skulle bli så hooked?
Från våra första små abborrar som utan bekymmer platsade i en handflata till att vi nu medverkat i Höstborren2020 med en totallängd på 231cm på fem fiskar och allt detta inom loppet av 4 månader. Med den inledningen hoppas vi sända ut budskapet till alla er fiskeintresserade att allt är möjligt även med små medel.
Vilka är då vi?
Vi, Anna och Anton, är två riktigt fiskeglada filurer på 29 år som utgår från Göteborg och vår fiskeresa har egentligen bara börjat. Om man bortser från lite fiskelöst fiske i en eka tillsammans med min far under soliga dagar i Stora hålsjön som barn började min, Annas, fiskeresa egentligen så sent som förra året. Anton har likaså fiskat under sin barndom, men är till skillnad från mig uppväxt precis intill havet vilket medfört att han titt som tätt fiskat lite havsöring och makrill.
Man kan säga att allt började runt den 1 april 2019, vid havsöringspremiären. Vi bestämde oss för att vi skulle ge oss ut och fiska och i det beslutet ingick också mitt första besök hos EL-GE. Jag behövde ju köpa mig mitt första fiskespö. Som ett första spö köpte jag en lite billigare kombo för under tusenlappen vilket gott o väl räckte för mig som nybörjare. Och där var vår fiskeresa igång.
Så fort det fanns möjlighet gav vi oss ut, vi besökte vik efter vik för att fiska havsöring och så såg det ut fram tills för 4 månader sedan. Vi ville få ut mer av fisket medan havsöringen började dra sig ut på djupare vatten och var därför inte lika lättfiskad dagtid i de grunda vikarna. Vi fattade då, ett för oss, stort beslut att vi skulle ge oss på insjöfiske. Att det var ett stort beslut berodde egentligen främst på att vi båda, pinsamt men sant, var otroligt rädda för gäddor ha-ha. Förutom rädslan för gäddgapet hade vi inte heller någon som helst koll på insjöfiske, jag visste varken vad en jigg eller spinnare var för något.
Till vår hjälp hade vi både youtube-klipp och personalen på EL-GE som visade knutar, gav oss tips på jiggar och förklarade allt från hur abborren vanligtvis rör sig till hur man fiskar dropshot. Efter ett par besök och några timmars youtube-tittande på framförallt hur man tar i en gädda kände vi oss så redo vi kunde bli. Och joråå, i Stora delsjön på vårt andra fiskepass small det till rejält i spöt och jag fick min första gädda. Därefter var det lite trögare, vi åkte från sjö till sjö och insåg ganska snabbt att det var en stor utmaning att inte ha tillgång till båt. Vi ville så gärna få vår första abborre men utan båt var det svårt att hitta sjöar där det gick att fiska från land utan att skogen var i vägen, men där det också nappade. Det började kännas hopplöst men efter uppskattningsvis tio fiskepass fick Anton äntligen en abborre. Den var så liten så liten men det gjorde oss ingenting, vi var lika lyckliga för det. För oavsett om det nappade eller ej tyckte vi båda att abborrefisket var riktigt kul och lite mer finessigt än vad vi tidigare var vana vid, vi blev helt enkelt riktigt hooked på jiggfiske.
Vi fiskade, fiskade och fiskade men lyckades inte riktigt knäcka koden till lite större fiskarna utan de höll sig ganska stadigt till omkring 20cm. Vi ville så gärna hitta de lite större och efter ett tips om Stora lövsjön lyckades vi till slut få vår första fisk som åtminstone skulle ansetts godkänd i ett fiskeevenemang, den var 30cm och vi var överlyckliga.
Vägen dit var dock bokstavligen snårig och återigen saknade vi och drömde om en båt. Vi testade bryggor, klippor och vikar med kastmöjligheter utan att fastna allt för många gånger i träden men inget napp, vi kom helt enkelt inte ut på rätt djup. Så hur visste vi nu det? Jo, ett hett tips för er som inte har ekolod eller djupkarta är att kika in på sidan www.genesismaps.com/SocialMap, där finns många uppladdade ekolodsloggar vilket ger tillgång till flera djupkartor som någon gång loggats och laddats upp. Vi tog sikte mot en udde och vägen dit var ca 10 000 steg, 100% snår och 40% våtmark men oj vad det var värt det (även om vi kanske inte alltid jublat på vägen dit, fula och dyngsura…)
Efter några turer började vi inse att vi faktiskt listat ut några av de nödvändiga ingredienserna för ett lyckat fiske för oss. Det var just många steg, snår och otillgänglighet som tillsammans gav oss riktigt roligt fiske. Ett annat bra tips är att kontakta olika fiskevårdsföreningar. Vi hörde av oss till flertalet sådana och hörde oss för vilka vatten de vårdade samt hur dess fiske var. Detta gav oss massor av kunskap om sjöar som annars kanske inte så flitigt diskuteras i fiskeforum och dylikt så det är ett gott råd till er som kanske inte har båtmöjligheter. Detta kan även ge en bild av hur det ser ut och om det finns kastmöjligheter från land redan i förväg.
Och nu står vi här, för några dagar sedan avslutades höstborren 2020 och jag skulle vilja säga att den största utvecklingen faktiskt skett så sent som under de sista två månaderna. Både jag och Anton har från juli i år uppgraderat oss från personbästa på omkring 10-12cm till att ja nu har ett personbästa på hela 48cm och Anton sitt på 46cm. De fem abborrarna som låg till grund för vårt resultat i höstborren 2020 var vardera 48cm, 46cm, 46cm, 46cm och 45cm långa och dessa underbaringar gav oss en topp 10 placering i region väst vilket vi är så otroligt tacksamma för.
Med detta sagt hoppas jag att vi kunnat ge inspiration och att vi i framtiden titt som tätt skall kunna ge tips och trix samt uppdatera er om hur vår resa fortsätter. Avslutningsvis hoppas jag också kunna bidra till ett riktigt gott skratt när jag nu berättar att Anton fortfarande inte kommit över sin fobi för gäddgapen, avkrokning och posering med gäddor får fortfarande jag stå för medan Anton håller säkert avstånd ha-ha.
På återseende!
