I tisdags tog jag en dagstur till Vättern. Premiärdag och förhoppningarna var på topp. Efter att ha anlänt till dagens plats i totalt mörker öppnade jag bildörren och lyssnade på sjön, den lät tyst och lugn. På Vättern vill man ha vind, helst upp emot 7-9 m/s. Jaja det är inget att göra åt, jag tog min lilla promenad mot klippan och anlände i gott skick. Mina stövlar däremot hade fått sig en törn och hela främre delen hade slitits sönder.
Starten kunde varit bättre. Fisket inleddes och min lilla fluga sökte av den stora sjön så gott den kunde. Inte ett liv. Jag varken såg eller kände fisk. Jag tog en fika och funderade över min plan, skulle jag byta plats, byta fluga eller rent av byta turmössan? Jag fortsatte trots alla tvivel på den inslagna vägen.
Plötsligt ser jag en fisk i ytan. Efter ett tag får den sällskap av flera fiskar som attackerar ett spiggstim. Nu blir det bråttom, veva in flugan och sen prickkasta på stimmet. Dobben landar mitt bland fiskarna och det dröjer inte länge förän jag känner en ordentlig stöt i linan. Jag försöker kroka men misslyckas två gånger att kroka fisken som är på och stöter. Kastet efter upprepar sig historien, två ordentliga stötar utan att jag lyckades kroka fisken. Det var min chans för dagen kände jag när jag vevade in efter de missade huggen. Precis som jag ska lyfta flugan så hugger fisken igen och denhär gången sitter den. Kampen blir kort då fisken är liten men skönt ändå med krokad lax.
Ursprungligen publicerad 2012-10-26
