Henrik och hans kompis Marcus var tidigare i veckan ute på havet och provade lite nya ställen för att se vad som fanns nere på djupen. Så här rapporterar han:
Prognosen för i tisdags såg ut att bjuda på riktigt finväder så jag och kompisen Marcus bestämde att vi skulle ut på djuphavsfiske. Denna gång ville vi testa ett helt nytt område, med djup ner mot 500 meter.
Trötta men förväntansfulla möttes vid upp vid båten lagom till att solen var på uppgång. Snabbt packade vi ner prylarna i båten och begav oss ut för att fiska agn. Detta visade sig vara enklare sagt än gjort då makrillen inte var på plats i de mängder vi hoppats på. Vi testade ett antal olika platser som brukar vara säkra kort för makrill men det var trögt överallt. Som tur väl var fick vi en hel del sej som även den fungerarbra till agn.
Efter en och en halvt timme anser vi att vi har tillräckligt med agn och styr rakt västerut med djupravinerna. Väl på plats börjar vi tackla upp spöna. Jag ser omgående på lodet att vi har stora mängder sej under båten på 80-90 meters djup. Jag släpper ner ett sejtackel, och samma sekund som linräknaren visar 80 meter får jag slacklina. Jag sträcker upp linan och gör ett ordentligt mothugg och sejen drar iväg i en rusning. Efter en bra fight kan jag landa en fin sej. Verkar som att de jagat laxsill då den har munnen helt full av dem. Vi börjar söka av området efter ett fint område att börja bottenfiska på. Efter ett tag bestämmer vi oss för en platå med lite hårdare botten på kring 420meters djup. Vi ankrar upp med elmotorn och släpper ner våra agn.
Efter cirka en kvart kommer första hugget på mitt spö. Jag gör mothugg och det är något tungt i andra änden. Efter mycket vevande kommer en lubb upp på runt 10 kilo. Strax efter hugger det på Marcus spö, även där är det lubb som visar sig väga cirka 12 kg. Sedan hugg på mitt spö igen, nu är det ännu tyngre. Efter en tung fight så börjar vi skymta fisken nere i djupet. Det visar sig dock inte vara en fisk utan tre stycken som huggit på samma agn!
Två lubbar och en blåkäxa. Efter några timmar väljer vi att flytta på oss. Vi lägger oss i en brant, mitt över ett stup som rasar ner mot 475 meter. Bara någon minut efter Marcus agn nått botten hugger det, och strax efter att han gör mothugg hugger det även på mitt spö. Upp kommer två fina lubbar, Marcus fisk är störst på 13 kg. Så här fortsätter det, men många fina fiskar på över 10 kilo. Strax efter kl 16 bestämmer vi oss för att åka hemåt. Vi stannar på ett vrak på hemvägen, men där är det helt stendött bortsett från lite större sej som jagar i mellanvattnen.
