På vintern är fiskeabstinensen som störst hos oss flugfiskare, om man inte väljer att åka till varmare breddgrader är det svårt att komma åt att få fiska. Det finns dock undantag. Fisket efter havsöring längst skånekusten startar 1 januari och är ett bra alternativ för oss som inte orkar vänta till våran egen premiär den 1:a april. Jag och mina kamrater som i detta fall var 7 glada svingare från göteborgstrakten hade bestämt oss för att fiska på västsidan på skånekusten. Lång väntan och många taggade fiskare åkte på söndagsmorgonen ner för att köra årets första fiske. Väl på plats kunde man ta på spänningen i gruppen, alla var taggade till 1000! Fort ihop med grejerna och Danne och Tobbe som skulle tillbringa dagen i flytring blåste snabbt upp sina ringar.
Fisket inleddes på ett fint rev med leopardbotten och stora stenar. Albin signalerade tidigt fast fisk som visade sig vara en fin fisk på strax över 50 cm. Kul start och nu var det min tur att vada ut bland sten och tång. Jag fiskade först av inre partiet och mellan två stenar på 40 cm djup sög det tag en liten sprattlare på 25 cm. Albin tog sedan en till fisk som tillhörde kategorin småfisk. Vilken start! Alla stod nu utvadade och flytringarna betade av stora områden. Med så många spön och med så mycket täckt vatten måste vi snart smälla på en större fisk...
Efter några timmars fiske blev alla på land sugna på kaffe och macka. Vi hade dock ett problem, bägge bilnycklarna var ute hos flytringasfiskarna som nu befann sig 1 timmes paddling bort. Då det var kallt i luften och kallt i vattnet skrek våra kroppar efter en kopp. Det var inget att göra, ut och fiska igen. Fisket dog dock av och ingen såg, kände eller kände lukten av fisk. Albin och Agne begav sig längre norrut och efter att ha fått våran kaffe och macka beslutade vi oss för att prova ett ställe längre söderut.
Väl på parkeringen träffade vi en fiskare som rapporterade att det hade varit dåligt med fisk men väldigt mycket säl. Antiklimax! hur gör vi nu? Efter en kort överläggning gick vi ner för att fiska lite och för att konstatera att det faktiskt var väldigt mycket säl i området. Ut med flytringarna och vi startade fisket från land. Johan och Matte gick ner och intog position medans jag och Patrik gick längre norrut för att komma undan sälarna.
Väl på plats kunde vi bara konstatera att sälarna var överallt och att våran plan att komma undan dessa fiskätare hade misslyckats. Strunt samma, det var 2 timmar kvar och det bästa vi kunde göra var att fiska vidare. Efter att ha vadat ut et par meter ser jag att vattnet här är riktigt grummligt så jag beslutar mig för att byta fluga. Bort med den lilla oranga magnus och på med i mitt tycke världens mest överskattade fluga, Pattegrisen. Efter några kast tar det tvärstopp. Jag reser spöt och känner att det är en bättre fisk, jag signalerar till Patrik som snabbt är på plats bredvid mig. Öringen är lugn till en början och är uppe och rullar i ytan.
Jag tar fisken rätt hårt och får in den på grundvattnet. Där får den syn på Patrik och då kommer första rusningen, fisken gör nu ett par tre rusningar och jag och Patrik är flera gånger rädda för att fisken ska simma in i tången eller släppa. Efter ett tag kommer fisken in igen och nu är det dax för landning. Fisken gör då det värsta, den simmar rakt in bland tången som ligger vid strandlinjen. Patrik ser detta och som ett skäggigt lejon kastar han sig på fisken och får ett grepp. Väl på land kan vi konstatera att fisken är 66 cm lång och väger 2,8 kg.
