Hela veckan innan vi åkte ner till skåne var det fantastiskt väder på plats. På Österlen var det flera plusgrader och svag sydvästlig vind. Dagen innan vi kom ner uppmättes årets varmaste dag i skåne med 13°. Tyvärr visste vi redan på förhand att vädret skulle slå om natten till torsdag då vi skulle sätta oss i bilen. Jag måste säga att det var med blandade känslor jag åkte. Naturligtvis är det kul att koma iväg och att få blöta flugan lite innan säsongen drar igång här hemma men samtidigt kändes det hopplöst redan innan.
Tim och jag delade bil ner. Vi hade från början tänkt åka tidigt så vi kunde fiska även torsdag eftermiddag innan gänget från Stockholm skulle ansluta. Nu blåste det hårt redan på dagen för avresan så vi tog det riktigt lugnt ner. Väl framme bytte vi om för att i alla fall hinna med en liten stunds fiske innan mörkret la sig. Vi hade vårt hopp till att den rakt ostliga vinden skulle göra att man fann något sånär lä vid Hammars Backar men icke.
Skånekusten må ha större öringar än här hemma men någon spännande och speciellt varierade kust är den inte. Vi hade stormbyar från sydost vilket gjorde både syd- och österlenkusten helt ofiskbara. Just bristen på riktiga vikar och uddar gör att vinden kommer åt överallt, så också i Hammars backar. Medan havet dundrade in mot kusten sökte vi skydd i Ystads hamn. Längst ut i hamnbassängen kan det tidvis vara bra fiske men någon rolig miljö är det inte. Man går genom en stor deponi/soptip för att komma till fiskeplatsen. Här var dock såpas skyddat att man kunde kasta hjälpligt. Ingen fisk.
Skånekusten må ha större öringar än här hemma men någon spännande och speciellt varierade kust är den inte. Vi hade stormbyar från sydost vilket gjorde både syd- och österlenkusten helt ofiskbara. Just bristen på riktiga vikar och uddar gör att vinden kommer åt överallt, så också i Hammars backar. Medan havet dundrade in mot kusten sökte vi skydd i Ystads hamn. Längst ut i hamnbassängen kan det tidvis vara bra fiske men någon rolig miljö är det inte. Man går genom en stor deponi/soptip för att komma till fiskeplatsen. Här var dock såpas skyddat att man kunde kasta hjälpligt. Ingen fisk.
Så här fortsatte det. Stockholmarna som hade kört än längre för att fiska var förståss frustrerade och valde Nybroån som alternativ till den ogästvänliga kusten. En av Killarna landade två mindre blänkare i ån under fredagen men det var också de enda två fiskarna som togs av vårt manskap på 12 personer.
På lördagen hade vi inte något annat alternativ än att söka oss till västkusten. Vår bil startade fisket vid Ålabodarna medan andra började vid Barsebäck och Lernacken. Killarna vid Barsebäck hade följen av fisk direkt på morgonen men det var ungefär så spännande det blev under lördagen. Ingen mer hände. På vägen tillbaka till Österlen stannade vi till nere vid hamnbassängen i Ystad på nytt. Ett sista försök innan vi åkte tillbaka till huset för sista gången. Vinden på lördag eftermiddag var nu så hård att det bara gick att rolla ut linan i medvinden. temperaturen i luften låg kring 0° och med den vind som var blev köldeffekten klart påtaglig.
Resans behållning var, istället för en 5 kilos blank, sällskapet och tjôtet om kvällarna. Härliga historier och ett maniskt tittande på sjökort över både öst- och västkusten. NÄ, nu vill jag bara komma ut här hemma. Det är snart dags nu, släpp ut mig! Här kan man gömma sig från vinden, alltid hitta en skyddad vik där man kan lura en öring.... Eller 30
Text & Foto: Tim Andersson & Albin Löfqvist
