En av resorna jag gjorde under 2014 planerades länge och väl. Jag skulle tillsammans med några goa gubbar fiska strömmarna uppe i Ammarnäs och Kraddsele. Detta storöringfiske var för mig helt nytt och något som skulle visa sig vara betydligt svårare än jag någonsin kunnat tänka mig. Efter några dagar knäcktes koden och tvivel byttes till eufori och skogens tystand byttes mot skrikande rullar. Såhär gick det till när moby dick besegrades i Ammarnäs.
Jag och Erik möttes upp mitt på dagen i Göteborg. Bägge taggade till tusen över våra fiskedagar i norr. Det stod bara ett hinder i vägen, 14 timmar i bilen!
Vi satte kurs mot delmål 1, Umeå. Resan gick riktigt smidigt och vid mindatt nådde vi Mattias lägenhetet i Umeå.
Erik kör som en gud.
Mattias hälsade oss välkomna med en kall bärs och under kvällen planerades resan in i minsta detalj. Fiskerapporter varvades med teorier, ja ni vet hur det låter....
Dagen därpå mötte vi upp Linus och Daniel och gruppen var komplett! Vi styrde nu kosan mot Ammarnäs och bilsesan gick längst Vindelälvens stränder och fiskesuget bara växte och växte. Ett par stopp längst vägen gjorde inte saken bättre, mil på mil med underbara fiskevatten passerades. Man förstår Vindelälvens skönhet och potential när man ser den. Lång, stor och vild med en mängd olika fiskarter som får de flesta flugfiskare att vilja flytta norröver.
Vindelälven, norrlands pärla
När vi väl passerade skylten som förkunnade att vi anlänt till den lilla byn Ammarnäs var lyckan total och gemensamt för gruppen var att fiskesugen nu hade nått upp till en sådan nivå att det var svårt att hålla sig fokuserad på uppackning. Stugan gjordes iordning och de första korten löstes. Här skulle fiskas!!
Välkommen till Ammarnäs!!
Första kvällen kändes konstig. Att stå med ett lätt tvåhandsspö och fiska på öring kändes otroligt märkligt för en laxdängare som mig. Allt påminde om laxfiske men nu skulle vi fiska på en fisk som äter, känslan av att inte ha den blekaste aning om vad man sysslar med gjorde att kvällen spenderades i älvkanten med goda drycker, gott snack och harrfiske. Ammarnäs är inte bara känt för sina stora öringar utan även för att harren blir riktigt storvuxen. Första kvällen kom det upp några fina harrbitar med 48 cm som topp. Natten kom och vi fiskade nån timme i mörkret innan vi gav upp och åkte hem.
Nattligt mys vid stranden
Dag 2 och jag kände att känslan började komma. Efter att ha sett mycket film från strömmarna och pratat med sakkunniga förvandlas man mer till en smygande öringindian än en klumpig laxfiskare. Efter lite sedvanlig frukost, riggning av spön och allmänt bus var vi åter redo att ta oss ann älven. Denna dage skulle vi fiska Ammarnäs allmäna sträckor. Att hitta sträckor som kändes heta var inte svårt, varje liten håla och varje nacke såg otroligt inbjudande ut och vi fiskade av meter för meter med våra stora tubflugor. Inte ett liv! Inte ens harren var på hugget. Efter att ha talat med folk vid älven kunde vi konstatera att det var trögt i älven och att vi minsann borde varit där veckan innan, då langades det öring i parti och minut! Äntligen kände jag samhörighet med öringfiskarna. Detta fenomen med att veckan innan och veckan efter alltid är säsongens bästa veckor händer alltför ofta i laxfiskets värld. Nåväl, nu och nu och vi kunde inget annat göra än att fiska vidare. Det dåliga fisket fortsatte hela den dagen och natten, vart var fisken!?
Vart är fisken??
Dag 3 och vi fiskar fortfarande Ammarnäs allmäna vatten. Fisken lyser med sin frånvaro, ingen får någonting och jag börjar fundera på om detta är en bluff. Finns det ens öring i detta vatten? Den enda saken som är säker är att vi har det rätt gött ändå. När fisken inte hugger blir det mer tid för snack. Världsproblem blandas med teorier kring fisket. Ingen blir klokare av dessa samtal men det känns på något sätt som att det ger en mer än att stå och harva i den sterila strömmen. Fisket läggs ner några timmar in i mörkret.
Hela gänget, som vi mådde!
Dag 4 och idag är dagen då vi bokat in oss på en av områdets privatsträckor. Vi ska fiska på Järnforsen som är en av älvens finaste sträckor. Förhoppningarna är såklart höga med tanke på den skrala inledningen. Vi möter upp Peter Schmitt som är guide, fiskebiolog och allmän eldsjäl i området. Den gode Peter ger oss några goda råd inför vårt fiske och pekar ut några fina huggpunkter. Vi startar fisket och känslan jag fick av att gå här ger mig av någon anledning en känsla av lugn och att vi kommer få fisk. Den första repan känns het och för första gången på resan ser vi fisk i ytan. Jag lägger ett kast mot bortre delen av en liten nacke och precis när flugan landar ser jag en stor plog bildas bakom min olivefärgade tub, plötsligt tar det tvärstopp men kroken hittar inget fästa, satan!! Första fiskkontakten på 4 dagar. Lätt uppgiven lägger jag ner spöt och går upp till de andra för att låta fisken vila. Efter diverse svordommar blandat med uppmuntrande tillrop från gänget går jag åter ner och lägger kast på samma ställe. Fisken skiter fullständigt i flugan. Efter ett par repor lägger sig en del av gänget i vindskyddet för en tupplur medans jag och Linus fiskar på. Linus bestämmer sig för att gå en bit nedströms och jag fiskar mitt på sträckan. Efter att ha kommit ner en bit känner jag det goa suget i linan, nu sitter den!! Jag drillar fisken medans jag försöker få kontakt med sjusovarna i vindskyddet. De sover för tungt så jag börjar ropa och viffta på Linus som mirakulöst nog ser och hör mig. Precis när jag landar fisken kommer Linus fram och lyckan är total! En superfin öring på 65 cm är en fin belöning efter dagar av slit.
Den förlösande premiärfisken
Efter detta blir jag åter mjuk i lederna, jag känner lugnet och tar mig ett järn vid brasan. Allt känns plötsligt fulländat. Fina människor, fint vatten och fantastiskt fin öring.
Mörkret lägger sig över vindelälven och nu börjar tiden för nattfisket som enligt expertisen ska vara den bästa. Vi går på pärlband och våra stora svarta tubflugor försvinner in i mörkret. Känslan av att stå i norrlands stora skogar mitt i natten och fiska öringar av rang är otroligt spännande. Ibland avbryts det tysta lugnet av öringar som vältrar sig i ytan. Jag kommer ner till nacken där den första fisken lurade mig och nästan på samma ställe suger det till igen. Den här gången lyckas jag fästa kroken. Fighten blir hård och dramatisk i mörkret men efter ett tag kan en fin 60 cm öring landas.
Natt + Öring = brutala hugg
Detta är ju för bra för att vara sant! 2 Öringar på samma dag. Jag är inne i en bubbla av lugn och harmoni. Vi fiskar på et tag till innan vi gemensamt låter vattnet vila. Själva sitter vi och ljuger vid lägerelden. Klockan är nu ca 01.00. Vissa i gänget känner sig möra efter dagars slit så det blir en tupplur igen. Jag och Linus går däremot ut i natten igen. Linus fiskar framför mig och det känns hetare än någonsin. Jag kommer riktigt långt ner på sträckan, ner mot det snabba vattnet. Under dagen har jag observerat en lugn ficka mot andra sidan. I mörkret beräknar jag att jag är framme vid den punkten. Jag kastar så långt jag kan och hänger flugan på den plats jag tror att den lugna fickan är. Plötsligt tar det stopp. Nu är det stor fisk på gång. Jag ropar åt Linus som kommer för att hjälpa till. Fisken är tung i strömmen, den gör rusningar och backingen får luftas. Jag känner hur benen börjar ge vika. Blandad nervositet med glädje är något som ofta uppstår i laxfisket när det väl smäller på. Fisken vill inte vara med och leka men jag sätter hårt mot hårt och efter ett tag ser jag hur vattnet reser sig framför oss. Linus hjälper mig att landa fisken som är fantastisk. Öringen mäter 75 cm och är enligt viktabellerna på 4,8 kg. Efter att ha tagit några snabba bilder sitter jag med fisken i strömmen. Mitt i natten ute i den norrländska skogen med fantastiska vänner, otroliga upplevelser och med min drömöring i händerna. Det ända som saknas nu är att någon annan i gruppen får fisk!
Min drömöring
10 minuter går och min sista önskan blir besannad. Linus skriker till nedströms. Fisk på!! Äntligen. Jag kommer ner till Linus som står med böjt spö. Fisken har tagit den svarta tuben i det snabba vattnet och fighten blir otrolig. Linus är dock för rutinerad för att luras av öringen och efter en stund hjälper jag till att landa ytterligare en kanonfisk. Fisken mäter 70 cm.
Linus stabila firre!
Natten lider mot sitt slut och vilken natt det blev!
Alla är vi nöjda, vissa över drömöringar, vissa av fina harrar men alla var rörande överens om att resan med gänget betydde så mycket mer än bara fisket. Härifrån Lämnar vi med minnen som i skrivande stund är otroligt fina att blicka tillbaka till. Nästa års resa till Ammarnäs är redan i planerna. För vem vet, kanske finns det en ännu större som väntar på oss då!
Text & Foto Oskar Andersson
