FishCat Scout och FishCat 4 | Team Tim

Jag verkligen älskar flytringsfiske. Att ligga strax utanför djupkanten en försommardag och kamma av området efter patrullerande fisk är både effektivt och behagligt. Med små benrörelser får jag perfekta drifter och slipper dessutom halka runt bland strandkantens hala klippor. Även vårfiskets tunga vadning på dyig botten slipps undan. Vårfisk som ofta uppträder i stim, blir lätta att följa och de tycks störas väldigt lite om man har en försiktig approach. Kaffe och mackor finns nära till hands i rymliga sidofack och övrig utrustning ligger säkrat bakom ryggsätet.



Jag har fiskat aktivt från flytring sedan mitten av 90-talet. Modellerna har verkligen utvecklats fram till idag. Framförallt sitter du högre och bekvämare samtidigt som ringarna blivit betydligt säkrare. För något år sen började jag snegla på Pontonbåtar. Det sliter rätt bra att paddla längre sträckor med flytring och vågor, ström och vind kan vara tuffa motståndare vid transport mellan skär och grynnor. 

Jag ville ha en ”ramlös” båt. Den skulle gå att vika ihop och stoppa in i bagaget på en kombi. Vidare var vikten en betydande faktor. Jag skulle klara av att bära den 500 meter utan större problem. Det blev tillslut FishCat Scout. Ca 16 kilo tung går den utmärkt att bära kortare sträckor. Den har 2 bärhandtag placerade i höjd med stolen så att du med jämnvikt kan bära den framför dig. (Ska jag gå långa sträckor, väljer jag min vanliga FishCat med bärremmar).

Scouten är riktigt stadig att fiska från. Du sitter högt och mycket bekvämt i en ställbar hopvikbar stol, placerad på en uppblåsbar kudde. Lastutrymmet bakom sätet är rymligt och framförallt vattentätt, till skillnad från Fishcat flytring. Det finns en kraftig sidoficka på vänster ponton. Mer än så tycker jag inte behövs. Övrig packning läggs i tryggt förvar bakom stolsryggen. Där är det dessutom torrt. Båtens yttre PVC är mycket kraftigt och stryktåligt. Det påminner om materialet i en raft för forspaddling. Detta gör att de längre pontonerna bibehåller sin form och stabilitet vid paddling.



Jag märker ingen skillnad i att benpaddla runt med Scouten i jämförelse med flytringen, förutom att komforten är bättre i Scouten. Båda svarar lika fint vid paddling och svängar. Man håller samma hastighet med båda sorter. Den stora skillnaden kommer när årorna hamnar i vattnet. Dessa är av hög kvalitet. Du kan ta i för kung och fosterland, med stöd för fötterna på metallstången som du monterar vid uppumpning. Det går att få upp en förbluffande hög hastighet. När du inte paddlar, låser du enkelt årorna parallellt med pontonerna.

Linkorgen är större än till flytringen och ställbar. Den går att fälla upp vid rodd. Själv väljer jag att lyfta undan den när jag ror så den inte är i vägen. Än så länge har jag bara använt Scouten på kusten. I Skåne och på Västkusten. Jag kommer att använda den vid expeditioner i strömmande vatten. Den går att packa tungt och fungerar säkert fint i mediokra forsar.

Jag menar inte att Scouten ersätter flytringen. Det finns fortfarande tillfällen då jag föredrar ringen. Men då är en längre vandring oftast inkluderad. På kusten har Scouten blivit ett givet val. Skär, öar och grynnor upp till en kilometer bort är inte längre blott en hägring.