Så var det dags för min käre far att komma ner på havsöringsfiske igen, en hel dag och ett morgonfiske. Redan på färden upp så startar dramtiken när han tankar upp den nya dieseldrivna bilen med bensin och en bärgare tvingas blandas in. Väl på plats så konstaterar vi nordvästliga vindar och mulet väder med inslag av regn. Det finns i runda slänger 8 miljarder teser om vilka vindriktnignar, vattenstånd, temperaturer, flugor och väder man ska ha för att lyckas. Min egna tes är att det alltid går att fånga havsöring om man är rörlig och varierad i sitt fiske. 
Siktet ställdes in på Stenungsund där jag har goda erfarenheter av stor fisk på höstkanten och den bereste känner säkert igen platsen från bilderna. Här finns en mycket intressant ström som passerar olika långt från land beroende utav vind & vattenstånd. Där den passerar närmast land finns ett par riktigt fina djupgropar där jag ofta fått fina fiskar. Min far drar genast igång i ett rasande tempo och landar ett par öringar under måttet innan jag knappt hunnit röka pipa & dricka kaffe. Han har hugg i var och vartannat kasst och jag står ett stenkast bort och hade trott att området var tomt på fisk om det inte vore för den svärande västmanlänningens monologer till öringar som inte fastnar.
Jag har alltid jagat storöring i mitt kustfiske, jakt på massor av fisk under måttet är för mig väldigt enformigt utan jag söker mig gärna till lokaler där jag vet att chansen på stort är god. Jag fiskar genrellt med väldigt stora fiskimitaioner som jag inspirerats av från havsaborrefisket i Oslofjorden. Jag får sällan massor utav fisk men lurar oftast upp desto större.
Min far har nu landat ett handfull till öringar unde rmåttet och jag sneglar bekymmrat ner i flugasken medan ett isande regn och en nordlig vind slår mot kapuschongen. Ögonen landar på en 15cm lång fiskimitation och jag skrattar inombords när jag tänker på folks uppsyn om de sett den här flugan, faktum kvartstår dock att ett av de effektivaste betena för havsöring är exempelvis Viking Herring, ett bete som detta påminner starkt om. Jag knyter självsäkert på den och sneglar mot min far som tycks kommunicera med en havsöring som följer hans fluga, de tycks inte komma överens. 
I andra kastet dyker den upp som från ingenstans och ytan bryts av en fin öring med monster flugan i munnen. Den ger ifrån sig en fin fight innan den ligger på sida i tången och låter sig fotograferas innan den får simma tillbaks. Vi konstaterar att fisken kommer in i perioder alternativt har extrema huggperioder, vi känner ingenting på timmar för att det sedan lossnar totalt - som från ingenstans! Klassiskt vid havsöringsfiske på hösten, svårläst men väldigt roligt när man träffar rätt.
I övrigt så bjöds vi på ett spännande fiske där min far landar ett par fina makrillar som han envist kallar "Mack-rill", jag kikar mig nervöst över axeln varje gång för att ingen Göteborgare ska flyga på oss. Min far hade även ett spännande möte med en vadarfågel som simmar fram till hans fötter där han står utvadad på ett skär. Där betraktar den honom nyfiket medan han fortsätter sitt fiske. Tillslut ger sig fågel på hans fluglina och jagar den som en kattunge, ett skådespel kan jag lova. Vid ett tillfälle lyfter han upp hela varelsen ur vattnet med spöt, fågeln envist fastbiten i linan och säger "satans fårskalle"...dom skiljs som vänner.
Ursprungligen publicerad 2012-09-24
Kakor (cookies) hjälper oss att tillhandahålla våra tjänster. Genom att använda våra tjänster accepterar du att vi behöver använda cookies.