Nederländsk gösmetod gör tricket - även hemma i Sverige.
I Nederländerna simmar det gös i stort sett i varenda kanal, flod och sjö. Nederländarna är ett gösland. EL-GE Sportfiske ger dig några tips som ger fisk på kroken, även i landet brunsås…
Text & Foto: Patrik Tjörnmark
Vid det vackra strandläget Hellevoetsluis som ligger på norra sidan av sjön Haringvliet har vi vår utgångspunkt. Haringvliet är uppdämd som så många andra ”sjöar” i detta platta land. Strax nordost hittar vi välkända Rotterdam. Längre upp förbi den vackra staden Willemstad mynnar båda floderna Waal och Maas ut. Waal heter Rehn ännu längre upp i systemet med alla stora floder. Det är i detta område många av den Nederländska göseliten håller till. Sjön är en sötvattensjö då den är uppdämd som så många andra, ytterst lite saltvatten kommer in och den är bara frågan om en liten del bräckt vatten precis vid själva dämmet där vägen passerar över.
I hamnen ligger ett gäng Lund båtar som är så populära här nere. Värst är guiden Jaap Uithol som har den största Lundbåten vi sett, 6 meter lång. I aktern sitter en Honda på 225 hk. Överallt är det monterade ekolod i både för, sida och akter. Kartplotter, prylar och knappar till precis allt! Till och med hållare på stolen för fjärrkontrollen till iPilot skymtade vi snabbt i ögonvrån. Maxade båtar är en upplevelse att färdas med även om det som alltid är mannen bakom rorkulten eller ratten som gör tricket med sina kunskaper. Just detta ska vi försöka förmedla på ett enkelt sätt. Vi tog under några dagar rygg på några Nederländska gösspecialister som Willem Stolk, Robert Poelwijk, Peter Holtes och Ad van der Stel för att nämna några.
Speed jigging
Robert Poelwijk trycker på med elmotorn. Båten bredvid rattar välkända Willem Stolk. Vi låter våra jiggar följa bottenkonturen. Båten förflyttar sig så pass snabbt att det känns som om jag fiskar för första gången. Metoden känns väldigt ovan. Precis när vi fått in den rätta knycken för att söka efter pelagisk gös och prickskjuta den kommer detta än en gång. Var tre år sedan sist. Men tekniken sitter där snabbt. Robert förflyttar båten så snabbt att vi stundtals kommer upp i farter över två knop. Metoden som guiderna här nere i det platta landet Nederländerna kallas speedjigging är effektiv för att finna gösens ståndplatser. Både i både flod (å eller älv i Sverige, det är vanligare än du kanske tror att gösen trivs i rinnande vattendrag) som i insjöar. Antingen så driftar du med båten med strömmen eller vindens fart, eller med båda. Går det för fort kompenserar du driften med en återigen elmotorn. Bromsar upp helt enkelt när det går lite väl fort. Vindförskonade dagar som senast gasade Robert mer än en gång med speedjiggarens bästa vän - elmotorn.
Uppfattar du att gösen är framme och stöter på vald jigg bromsar du upp och provar mer det traditionella vertikalfisket under båten. Det verkar som om gösen vissa dagar attraheras när jiggen åker förbi dess ståndplatser i en högre fart än av åtminstone vad vi här i Sverige är vana vid. Speedjigging kan vara det som löser den röda tråden när fisket sker i bottenregionen. Tänk bara på djupet. 8 meter är max enligt många om du ska lyckas återutsätta gösen levande. Fast – desto grundare desto bättre. Ta den inte heller för hårt. Vi vill ju uppleva samma fisk fast i ett större format. Fisket här nere är definitivt inget som liknas vid svenska förhållanden, men ändå så fungerar detta ypperligt då jag vid hemkomsten var tvungen att föra över mina nya kunskaper på svenska vatten. Och visst fungerade det! I sjö som å. När man hittar fisken så fungerar ju den suveräna funktion spot-lock om elmotorn har denna.
Skillnaden mellan slow- och speedjigging är precis som namnet antyder, långsam drift respektive fart på jiggen och drift. Huggen är också ett signum. Under slowjigging ofta försiktiga, speedjigging raka motsatsen, mer pang på rödbetan. För här gäller det för gösen att hugga innan jiggen (betet) försvunnit. Vid speedjigging hänger betet efter båten inte under som det gör när man kör regelrätt vertikalfiske. Jiggen släpar ofta både 10-15 meter eller mer efter båten, givetvis beroende på djupet där du för tillfället fiskar. Merparten av vårt sökande skedde på djup mellan 3-8 meter. Alltså ett rent diagonalfiske om man nu väljer att kalla det så…
När du jiggar med metoden speedjigging kan du göra detta på två olika sätt. Antingen enligt konventionell metod, det vill säga, jigga betet upp och ner så att den studsar på botten. Eller också kör du ”slamkryparvarianten”, du låter jiggen helt enkelt åka längs med botten så att denna virvlar upp bottensedimenten vilket i sin tur får gösen intresserad av vad som rör sig där nere. Den senare metoden är självklart svår att utföra om bottenstrukturen är extremt kuperad. Är den dessutom full med nedfallna grenar, trädstammar och annan tänkbar bråte ställer det liksom till problem. Oavsett ska du tackla stingerkroken, den extra trekroken, så att denna placeras på jiggen ovansida vid dessa tillfällen. Rör det sig om pelagiskt vertikalfiske spelar ju det liksom ingen roll. Annars får du garanterat bottennapp och slö krok på nolltid. Men på partier du känner till är detta en bra metod för att få gösen exalterad av din jigg. Idé kan vara att låta båten driva av den plats du tänkt fiska på och läsa av bottnen med hjälp av ditt ekolod. Oavsett är detta en bra metod som många dagar utlöser huggreflexen även hos trög gös.
Prova ett assistspö
Det går inte att missa när Willem Stolk åker förbi, även om farten är snabb då det sitter en 90 hästars E-Tec i aktern på hans ”Tree look” Lundbåt. Signum: enormt stort blont lockigt hår som gärna formas efter vinden när farten är runt 40 knop. Willem kör ofta med ett så kallat assistspö när han vertikalfiskar efter gös. Enligt Willem så följer ibland någon fisk efter och väljer då att klippa den andra som hänger mer vilande på just assistspöt. Eller också så byter du snabbt via lika snabba spöhållare där du kvickt låser spöt via en enkel men bra lösning. För är det gös under båten som inte riktigt går på tricket på den ena jiggen, kan snabbt byte generera fisk på kroken och succén är ett faktum. Fördel är då att använda en mindre, en liten större, kontra mörk eller ljus jigg på respektive spö. Variation är nyckeln till framgång.
Naturliga färger fiskar bra
I Haringvliet märkte jag flera gånger hur effektivt mörka färger som Motoroil (mörk brun med glitter) och svart med guldglitter fiskade. Nya färger som svagt blåaktigt lyster i kombination med mörkgrön rygg och silverflakes fiskade stundtals ut andra färger. Ofta går man efter regeln: ljusa dagar – ljusa färger på beten, men här var periodvis så att säga: tvärtom, eftersom det rådde starkt solsken när speedjiggingfisket skedde. Ändå var diskreta naturfärger rätt medicin mulna perioder på dagen. På tal om speedjigging. Det är inte att associera med den typ av speedjigging som sker till havs när pirken pirkas in i ett hetsigt tempo. Kanske därför Willem Stolk även kallar gösfiskets speedjigging för turbojigging. En metod som är grym även för abborre då vi fick abborrar upp till 1,5 kilo dessa dagar i tulpanernas rike. Tänk också på att det kan löna sig att gå upp något i vikt på skallarna till denna metod så att du kan hålla botten och då fiska effektivt. Prova dig fram, för räcker det exempelvis med 10 gram så finns det ju ingen anledning att köra med mer…
Något jag fastnade för var Yasei-spöna. En balanserad serie spön där du kan byta vikten som är placerad i spöts butt så att det passar för just din rulle. Willem Stolk berättar att de första dropshot spöna från USA var alldeles för veka för gösens hårda käft. Utan här har Shimano utvecklat i samband med deras proffs, bland annat Willem, att dessa passar för just gösfiske, inte för en bass väsentligt mjukare käft. Yasei-spöna finns i två versioner, finns i spön som är anpassat från speedjigging till dropshot-fiske. För det är nog som Willem säger: idag finns det fyra metoder som är effektiva för gösfiske: traditionell jiggning, slowjigging, speedjigging samt dropshot-fiske. Han om någon borde väl veta! Här tycker jag prickskjutning pelagiskt passar in, men ska sanningen fram tycker jag vi i Sverige är bättre på att utöva just denna för grov gös effektiva metod… Nederländerna vs Sverige
Givet har jag sedan jag fiskade i Haringvliet provat metoden i svenska vatten. Det som gav allra bäst var ”slamkryparvarianten”, det vill säga släpa jiggen längs med båten när båten driver. Ända upp till nära 3 knop en blåsig dag gav stenhårda hugg. Precis som gösen skulle ha det som virvlade upp bottensedimenten. Hade det varit frågan om vår och hanar som vaktade rommen hade det varit en sak. Men detta var i augusti månad. Ofta på grunda tillhåll där djupet låg på mellan 3-5 meter. Platsen var Sigtunafjärden i Mälaren. Mängder med gösar där flera av toppfiskarna låg på 4-5 kilo fick syna en kroklossare innan de fick friheten åter. Så visst fungerar det man provat i andra länder även här hemma. Ofta tar det tid innan ”nyheten” når Sverige. Fast bättre sent än aldrig, eller hur…
Givarens placering är viktig
För att få maximal kontroll på vad som befinner sig under båten bör man installera en extra givare till ditt befintliga eller ett extra monterat ekolod. Val av ekolod/elektronisk utrustning är som alltid upp till var och en. Humminbird och Garmin för att nämna två har flera modeller som passar till just vertikalfisket, dessutom i flera prisklasser. Ekolodet monteras med fördel på den plats du sitter och fiskar. Med andra ord har du då full kontroll på vad som befinner sig under spöt topp. Även då du speedjiggar eftersom båten och eventuella fiskeekon visas först innan din jigg presenteras. På Lundbåtarna sitter det ofta ett ekolod monterat i både för och akter, med separata givare. Två lod med andra ord. Många här i vårt egna land har även de två lod, men väljer ofta att montera dessa på samma plats vid sidan. Förmodligen för att det ena ofta är med så kallat ”side imaging”/”structure scan” – sidoseende givare vilket underlättar lokaliseringen av fisken. Nu pratar vi prickskytte på högsta nivå. Sedan har vi Z-Bait givarhållare till vertikalfisket. Nyhet är en svängbar modell (se film) .Välgjorda produkter med stämpeln ”Made in Sweden”. Det är värmlänningen från Kil - Joakim Larsson som står bakom det hela.
Visste du att:
Vertikalfisket uppkom i Nederländerna då man sökte efter en så effektiv metod att fånga så många gösar på kortast möjliga tid. Detta eftersom gösens kilopris genererade mycket pengar för de som ville tjäna en extra slant (något som definitivt inte har med sportfiske att göra) eller livnärde sig på just att sälja fisk.
Guider och sportfiskare i Holland väger mycket sällan sin fångade gös. Antal centimeter gäller! Något som allt fler sportfiskare i Sverige utövar.
Visste du att vertikalfisket härstammar från Holland? Eller Nederländerna som landet egentligen heter om man nu ska vara något mer precis…
Fakta Nederländerna
Sedan 1815 har det officiella namnet på det nordvästeuropeiska landet varit Kungariket Nederländerna. Holland är bara ett gemensamt namn på de båda provinserna Syd- och Nordholland, men eftersom provinserna inkluderar de viktiga städerna Amsterdam, Rotterdam och Haag – centrala säten för landets näringsliv och regering – har Holland kommit att beteckna hela Nederländerna.
De flesta nederländare skiljer mellan Holland och Nederländerna. Undantaget är invånarna i de båda holländska provinserna. De kallar landet för Holland, språket för holländska och sig själva för holländare. Namnet Holland kommer från gammalfrankiskans ”holtland”, ”träland”, eftersom stora delar av landet från början var täckta av skog.
Källa: varldenshistoria.se
Namnet Nederländerna har även EU fastslagit som landets officiella namn. Nederländerna är en stat som omfattar tolv provinser: Drenthe, Flevoland, Friesland, Gelderland, Groeningen, Limburg, Noord-Brabant, Overijssel, Utrecht, Zeeland samt Noord- och Zuid-Holland.
