Målet med resan var den mytomspunna silvertorpeden som simmar i den vackra Oslofjorden. Förväntningarna var höga, rapporter om explosiva hugg, sprutande backing och brutna spön hade satt ribban för flugfiskarna som under bilfärden ifrån Göteborg med destination Oslo drillat både en och två havstorpeder i sina tankar. Efter vissa dispyter med GPS och en oplanerad guidning till Holmenkollens baksida så rullar flugfiskarnas buss in på grusplanen vid en hamn någonstans längst Oslofjordens kust, mitt i havsabborrens mecka!
I hamnen ligger det tre små båtar och ur varje båt kryper det fram en norsk guide, inte helt olikt en dagsländekläckning. I spetsen av dessa tre vise män går Kai Finnbråten, en ärrad flugfiskeguide och en av de bättre torrflugefiskare du stött på. Nu råkar det vara så att Kai också är en riktig ”gammelräv” vad gäller havsabborren. Till resenärernas hjälp tillkommer även Kais två ”partners in crime”, Tom-Roger och Anders. Man kan läsa i deras ansikten att de sett havsabborren i vitögat mer än en gång. Båtarna packas fulla med utrustning, det sprids ett gemytligt och förväntansfullt sorl i sällskapet. Man har sett jagande fisk i ytan och väderleksrapporterna stämmer för ovanlighetens skull överens med våra önskningar. 
Det börjar skymma tidigt under denna årstid och båtarna ger sig av i varierande fart genom ett fjordlandskap som blänker från Oslos alla lampor och ett oändligt antal fyrar.
Känslan av att fara fram över det mörka, stilla och för de flesta av resenärerna okända vattnet är en mäktig känsla. Under båtfärden berättas det, pekas om hotspots och storfångster titt som tätt, Kai nickar självsäkert mot en udde som passeras och skriker;
”örret too komma niiii idag" - havsöring 2,9 kg
Det konstateras i sällskapet att det kommer att godtyckas som bifångst under helgen. Efter ungefär 15 minuter så glider båtarna med god precision in vid strandkanten som angränsar till vår bostad för helgen. Stugan som ska husera dessa förväntansfulla fiskare är belägen på en ö mitt i havsabborreland! I det snabbt annalkande mörkret töms båtarna och stugan bosätts. Efter ett skrovmål med stek och hemlagad potatissallad så infinner sig en ro i kroppen och sällskapet tycks finna sig i att invänta knytljuset och bedriver under kvällen vad som närmast kan beskrivas som ett osannolikt antal, såväl som osannolika i sitt innehåll, fiskehistorier.
Tidigt på lördag morgon, fortfarande innan solens uppgång så puttrar vi ut till fiskeplatserna. Fjorden ligger nästan helt blank och när solen börjar kika fram så hade varit värt att måla en tavla i varje väderstreck man kikade åt. Morgonen startar lite trögt, båtarna glider över den ena hotspotten efter den andra men utan resultat. Efter ett par flyttar med båtarna så lyckas Punkar’n överlista ett par vittlingar av modell mindre, och Örekilsskräcken Curt lyckas bända upp ett par havsöringar. Även Stefan lyckas lura upp en liten rackare, men sammantaget en trög morgon. Kanske är det för lugnt resoneras det?
Efter en kort briefing och kaffe med båtarna guppandes på bredd så sprider de ut sig för att täcka av lite yta och testa olika teorier om vart abborren huserar denna morgon. Båten som styrs av Roger skulle visa sig ha den rätta taktiken för morgonen.
En ö med ett strömsatt sund var målet, Roger styr med en åra likt en ärjad flatsguide båten genom det strömsatta sundet ett par vändor vartefter han med fokus i blicken styr båten mot läsidan av ön.
Ett kast tätt in mot land, ett par snabba drag och plötsligt…PANG, fisken tycks ta flugan för att sen bara fortsätta i samma fart.
I detta fall så används en obromsad rulle så det smärtar ordentligt när veven smattrar i handen, på ett behagligt sätt. Kraften i fisken känns helt obegränsad men efter en stund så vänder den sig i ytan och man kippar lätt efter andan i båten; ”fytten helvete den aeer schveeer” väser Roger fram medan han fäller fram en håv. Ett par tunga rusningar till sen glider den sakta in i håvgarnet och fångstmannen kan posera med en havsabborre på imponerande 2,5 kg som sedan snabbt returneras. Se bild överst.
”Ja, det där måste väll ändå anses som en ganska stor havsabborre?” undrar fångstmannen nöjt.
”Jeij har fisket här i tyve år och jeij har fått den störste på to komma to” blir Rogers svar.
Fångstmannen blir skamset fortsatt guidad men med känslan av att Roger kommer sopa till honom med en åra vilken sekund som helst under resten av eftermiddagen. Denna dag serveras vad som redan blivit El-Ge resornas klassiker, kolbullar. Till detta; kalla öl, norsk balett och opera framfört och serverat av Anders. .
Under natten kan resenärerna se och höra hur det blåser upp rejält utanför och dagen därpå blåser det närmast stormvindar i fjorden. De hetaste platserna som vi fiskat på dagen innan var förenat med direkt livsfara att bedriva fiske ifrån båten på.
Sällskapet tvingas leta sig in i skyddade delar av fjorden dit guiderna inte har samma erfarenheter av havsabborre sedan tidigare. Detta till trots så lyckas Kai lura upp en riktigt fin havsabborre i en del av fjorden där man var osäker på om det ens fanns havsabborre. En lyckad expedition med andra ord!
