Det är en svårslagen känsla när man bara kan fokusera på det man vill göra! Jag var uppe i JurassicLake i torsdags men hade troll i grejerna och sen var nerverna inte på topp, hade en stor ca1,5kg öring som simmade precis in på land. Bommade den två gånger! Andra gången stod jag med bara tafsen utanför spöt så mothugget blev alldeles för snabbt. Det var årets första närafisk upplevelse så pulsen var ganska hög! Men igår fick jag min revansch, samma sjö och samma scenario men med mindre sländor på ytan.
Fisken strök alldeles intill land så det var en spölängd tafs som räckte för att nå ut, fisken gick samma rutt fram och tillbaka. Först provade jag med en vulgataimitation som den bara puffade lite på. Sedan en nattslända och det var samma där...full fart upp mot flugan för att stanna precis under och bara syna den sedan ner igen. Jag fick ta till drastiska åtgärder i form av en liten nymf och det funkade som ni ser! Det känns som att vulgatan håller på att ebba ut här i Göteborgsområdet, vädret ställer nog till det lite med men jag får känslan av att det är över. Dags att åka norr!