Lågt vattenstånd, brunt vatten och en irriterande sidvind från höger. Det var inledningen till helgens öringjakt. Så kan det vara när man envisas med att fiska inre delar av fjordarna så här års.
Vi hade tre dagar framför oss. Den flikiga kusten här uppe kring Bovallstrand ruvar på många guldkorn. Blir man för girig är risken stor att mer tid spenderas i bilen än vid vattnet.
Fisket började trögt. Inte ens 25:orna ville bita på och de stora lös med sin frånvaro. Klart de var där. De hade väl bara annat än mat i tankarna.
Vi flyttade ut i kustbandet. Sikten var bättre och vi till och med anade några potentiella följen. Hopp växte och fokus skärptes. Ett stim grönländare hade anlänt. Icke könsmogna småttingar. Fortfarande inte skymten av större fisk och dagen gick mot kväll.
John Blund kom tidigt. Han hade bytt sanden mot en slägga. Efter en god middag och några kalla öl på torpet däckade vi i säckarna.
Jag hade med ett gäng linor att testa. Dagarna bjöd på alltifrån hård motvind till total stiltje, så provkastning kunde ske under väldigt varierande förhållanden.
Linorna jag testade:
Att värdera en viss linas egenskaper är balansgång på skör tråd. Upplevelsen blir i högsta grad subjektiv, spöet som används och den individuella skickligheten som kastare spelar givetvis in.
Jag fiskar med ett Sage One i klass 6. Spöet är rappt, men inte utan känsla. Under flera år har en Costal 6:a suttit på rullen. Dagar med finväder har jag saknat något. Något med mer känsla.
Costal skjutklump åkte på dag ett. En stark sydvästan tryckte in i fjorden och kastandet var ett arbete, snarare än en konstart. Flexistrip, TSL-skjutlina och 9,6m skjuthuvud gjorde ett grymt jobb. Coatingen på runninglinan var skönt greppvänlig och trasslade endast vid ett tillfälle. Det var när vinden la sig och öringen röjde sig i ytan som nackdelarna dök upp. Då kände jag mig plötsligt klumpig.
Guidelines Camo Pro i klass 7 var för tung för spöet. Den skulle kommit mer till sin rätt i en lättare klass. Jag fick svårigheter att hålla hela klumpen i luften. Spöet miste sin rapphet och sitt sköna tryck.
SA GPX Hover var en ren fröjd att kasta med. Skön 12 meters klump. Tunn profil och lätt att hålla lång lina i luften. Nätta presentationer, men kraftfull nog att vända över större flugor i svag motvind.
Text & Foto: Tim Andersson
